Att bli definierad som människa utifrån sina erfarenheter

”Kan inte du känna att om du inte hade varit med om det du har varit med om, hade du inte varit den du är idag, med allt vad det innebär?”
Tilde de Paula Eby ställde frågan till Christian Hedberg som har brutit ryggen i en fallolycka. Detta är inte en unik fråga på något sätt, jag har fått den otaliga gånger. Jag fascineras av att olika intervjuare, varje gång, försöker ställa frågan med sådan inlevelse, ungefär som om frågan/påståendet är just unik. Tänker ni då om det verkligen är en legitim frågeställning? Och tänker ni på med vilken rätt ni ställer frågan?
Jag tänker så här: Alla människor har väl formats av sina livserfarenheter, oavsett vad de har gått igenom eller inte gått igenom i livet. Eller hur? Vi formas väl varje dag till de människor vi är? Varje dag är vi en dag rikare. Varje dag utvecklas vi som människor av olika omständigheter och bara genom att helt enkelt leva. Varför måste det alltid framstå som om att ett trauma, eller en svår livshändelse, totalförändrar och därmed definierar en människa? Och allra helst då till en bättre och mer insiktsfull människa, annars är det ju helt meningslöst att ställa frågan, typ. Mitt liv, både före och efter olyckan, har format mig till den människan jag är idag.
Min olycka definierar inte vem jag är. Min olycka tvingade mig till en mycket svår kamp, till många svåra beslut, till många svåra förluster.
Men jag är någon annan. Jag är inte människan som definieras av min svåra kamp, jag är inte människan med de många svåra besluten, jag är inte människan med de svåra förlusterna.
Jag är den människa jag blivit genom hela mitt liv, inte bara den del av mitt liv som ni väljer ut åt mig. Utan att ens fråga mig. Men gärna ställer frågor om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *