”Att samla ögonblick i livet av närhet och värme är så väsentligt.”

bildJag har fått ett riktigt brev, handskrivet med bläck på brevpapper. Det är något magiskt och autentiskt med ett handskrivet brev. En person har gjort sig mödan att välja ut ett brevpapper för att sedan skriva ned sina tankar i vacker skrivstil och dela med sig av dem, till mig.

Både mycket och lite har hänt sedan jag sist skrev här på bloggen.

Min pappa gick bort i början av året och ibland översköljs jag av sorgen. I skrivande stund har jag framför mig ett inramat foto av pappa som håller om mig bakifrån. När fotot togs var jag sex år. Pappa har brunt, förmodligen färgat, halvlångt hår och skägg, och ett örhänge i ena örat. Han ler brett och jag ser trygg ut i hans famn. Bakom honom skymtar man bilder på gurus. Jag behöver bara blunda för att känna den söta doften av rökelse, som brukade ligga likt ett lätt slöjmoln på pappas vind. Jag saknar hans kraftfulla stämma när han sjöng och hans häftiga gitarrspel. Och humorn som genomsyrade tillvaron med honom.

Livets skörhet har gjort sig påmind många gånger i år, av olika orsaker och anledningar.

En ung kille, en olycksbroder, fick lämna jordelivet alldeles för tidigt i våras. När jag träffade honom glittrade hans ögon av livsvilja och han spred värme omkring sig. Jag visade honom bland annat min bil och hur jag körde den. Hans ögon fullkomligt lyste och han kunde knappt bärga sig innan han skulle få chansen att köra en anpassad bil själv. Han ville så mycket och såg en ljus framtid framför sig. Han var endast 23 år gammal och hade redan hade tagit sig igenom helvetet på jorden, men trots sin kamp och vilja att överleva berövades han livet. Jag är förbannad på livet över hans bortgång, men samtidigt glad över att jag hann träffa honom. Han har lämnat kvar ett leende i mitt hjärta som jag alltid kommer att bära med mig.

Min svägerskas svärfar lämnade jordelivet i lördags. En man som jag också är tacksam över att jag fick träffa. Han såg alltid det vackra i det lilla och uppskattade de små tingen i tillvaron. När han blev bjuden på kaffe kunde han, flera gånger, uttrycka hur otroligt gott och ljuvligt kaffet smakade. Så idag när jag drack mitt kaffe avnjöt jag det extra länge och tänkte på Gunnar.

Jag pratade med min 93-åriga mormor i telefon häromdagen. Hon frågade som vanligt hur jag och Janne mådde och jag svarade att vi båda mådde bra. Då sa hon glatt:
”Vad härligt! Alla mår bra. Din mamma mår också bra. Då tycker jag att vi ska tänka på det idag, att alla mår bra och har det bra, det ska man faktiskt ta vara på.”

Jag fick som sagt ett riktigt brev. I brevet stod det bland annat:
”Att samla ögonblick i livet av närhet och värme är så väsentligt.”

Det tänker jag göra – fylla en skattkista med sådana ögonblick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *