En föreläsning – Mitt i Sverige

När jag och Janne kommit fram med X2000 till Sundsvall efter tre timmar och fyrtio minuter, promenerade vi med vägvisning från lokala fotgängare, till citykärnan där det omtalade Elite Hotel Knaust låg. Jag hade inte hört talas om det förut men det ska tydligen vara ett av de mest berömda hotellen i Sverige. Innan vi åkte nämnde Claes den berömda Knaust trappan som man möts av vid i entrén. Den byggdes 1891 och är gjord i vit marmor med ett trappräcke i järn som bildar vackra snirkliga mönster och ståtliga spiralpelare på sidorna som håller upp trappen. Huvudentrén hade några trappsteg så vi blev ledda via en sidoingång med hjälp av en sympatisk tjej från personalen. Via den vägen tog vi oss sedan fram till den berömda Knaust trappan som var enastående vacker. Mäktigare än vad jag hade kunnat föreställa mig och jag blir omfamnad av sekelskiftshistoria med träpaneler på väggarna och gamla biblioteksliknande rum med maffiga takkronor.
Vi tog hissen upp till andra våningen och korridorerna ingav samma anrika känsla – trädörrar med dörrspeglar och stora mässinghantag mitt på och en blå matta som går igenom korridoren. Mattor är dessvärre inte så rullstolsvänligt och gör det svårt att rulla så Janne behövde knuffa mig hela vägen fram till rummet. Trappan är en central del av hotellet som går igenom varje våningsplan med höga valv och kristallkronor vid varje trappavsats.
Jag hade varit i kontakt med en av delägarna på Permobil Bo Engman som är forsknings- och utvecklingschef där. Han hade bokat en handikappanpassad svit åt oss på hotellet. Det var ett stort rum med plats för en dubbelsäng, fåtölj med en fotpall, ett arbetsutrymme med skrivbord och en rymlig toalett med stödhantag och en spegel över handfatet som även jag kunde spegla mig i. Och inte att förglömma platt-tvn och fönsterdörrar som gick ut till två olika balkonger. Jag var smickrad över arrangemanget.
Vi tog en promenad runt stan och jag häpnades av den vackra arkitekturen med de gamla 1800-tals fasaderna klädda i snirkliga detaljer och antika dekorerande konstmålningar. Jag fick senare berättat för mig av Bo att efter att hela Sundsvall hade brunnit ner sent 1800-tal passade arkitekterna från Östermalm på att köpa billig mark där så de kunde få förverkliga sina arkitekturdrömmar ytterligare. De bestämde sig också att bygga om staden i sten då den hade brunnit ner ett par gånger tidigare och den delen av centrala Sundsvall blev då kallat för ”Stenstaden”.

Vi käkade på hotellets gastropub The Bishop´s Arms som gick i samma antika stil, likt en gammal engelsk pub. Det glädje mig att de hade flertalet vegetariska alternativ på menyn. Sedan var det bara att gå upp på rummet för att vila och ladda inför föreläsningen jag skulle hålla dagen efter på Permobils huvudkontor.
Tänk att jag alltid lyckas komma på förändringar att göra i föreläsningen in i det sista – nej, den här sliden måste flyttas hit för annars hamnar det i otakt med förgående och den bilden talar inte för texten så den tar jag bort… eller nej vänta, jag flyttar den hit istället, bollar lite med Janne… och så vidare. Och det blir INTE bättre av att försöka sova utan jag fortsatte spinna och sov knappt en blund…

Men, upp åtta på morgonen, på med kavaj och smink för att inta en rejäl frukost i Knaust magnifika matsal i 1800-tals miljö som fångar upp ens trötta blick.
Sedan kom Bo Engman i fin kostym och hämtade upp oss i sin flotta Audi-kombi. ”Du hade ett leende på läpparna så jag förstod att det var du”, sa jag när Bo klev ur bilen och det var början på en mycket avslappnad kontakt trots att vi aldrig hade träffats tidigare.
Jag blev väl mött av alla och väl uppe på föreläsningspodiumet var jag laddad inför att få berätta om ”min resa”, ryggmärgsskador, personlig assistans, hjälpmedel, Stiftelsen Spinalis med mera. Det var cirka 35 stycken åhörare varav endast 4-5 kvinnor. Fyra timmars föreläsning och med en timmes lunchpaus emellan och alla lyckades hålla sig vakna! 😉 Både i pausen, under föreläsningen och efter ställdes det många frågor. Jag fick positiv respons utav flera som kom fram personligen och tackade för en intressant föreläsning som berörde. En person sa att jag var en bra berättare och det betydde mycket för mig inför framtida föreläsningsuppdrag. Det blev dock ingen längre frågestund efter det att jag var färdig klockan 15.00 då vi var tvungna att hinna med tåget som avgick klockan 15.55. Bo skjutsade oss till stationen i regnet och under tiden samtalade vi om livet och betydelsen av hjälpmedel. Det märktes tydligt att Bo var engagerad i sitt arbete och helhjärtat förstod vikten av att lyssna till sin målgrupp.

Hemma somnade jag med ett nöjt leende klockan halv tio på kvällen och sov till tio på morgonen idag. Jag vaknade utvilad med en tillfredsställande känsla av att allt hade gått så bra, att jag hade träffat nya trevliga människor och att jag hade fått uppleva en ny stad på kort varsel.

Tack Permobil för att ni gör det möjligt för ryggmärgsskadade och andra funktionshindrade att få sin frihet att kunna ta sig fram!

Permobils första elektriska rullstol kom i mitten av 60-talet med powertilt, uppfällbara arm- och benstöd samt framhjulsdrift. Färgglad 🙂

Första gången jag kunde ta mig fram själv efter olyckan var i en Permobil som jag fick på sjukhuset. Det var en enorm frihetskänsla att kunna styra över sin färd själv, att självständigt ta sig fram vart man än ville, utan att be om hjälp. I dag har jag en Permobil i modellen Street Corpus som jag använder för utomhusbruk. Att komma ut i naturen, är som de flesta vet, näring för själen.

 

Ett svar på “En föreläsning – Mitt i Sverige”

  1. Träffade faktiskt prinsessan Marianne på en 30års fest där hon berättade om hur hon och en Per var de som införde och såg till att permobil började byggas i Sverige på den tiden. Dock fick jag dra en lång förklaring till vf jag inte använder permobil 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *