Jag skymtar färger

Jag brinner.

Jag brinner av kärlek, smärta, sorg, tacksamhet, uppgivenhet, förtvivlan, upprymdhet, förväntningar, frustration, glädje, ilska och ödmjukhet. Jag brinner av ett spektrum känslor. Så som livet är.

När jag var liten berättade mamma för mig om Frida Kahlo och hennes konst. Frida fascinerade mig med sin nakna, ärliga, starka och uttrycksfulla konst. Frida blev en inspirationskälla och förebild. Efter olyckan blev hon ännu mer betydelsefull då jag kunde relatera till hennes fysiska och själsliga smärta. Jag åkte till Mexico City och besökte hennes hem som numera är ett museum. Jag blev omtumlad, berörd, ödmjuk, fascinerad och förundrad. Frida var så närvarande där, i sitt hem. Jag bestämde mig för att så som hon uttryckte sig genom sin konst, så skulle jag måla med mina ord.

Mamma har alltid haft kristaller hängande i fönstren. Hon säger att kristaller ger energi och renar. När ljuset bryts genom kristallprismorna förvandlas det till ett spektrum av regnbågens färger.

De senaste åren har döden varit närvarande, i form av cancer som drabbat min mamma. Sorgen över att en dag förlora henne sköljer över mig i vågor. Cancern är som ett svart moln över mitt huvud. Då och då tränger strålar igenom molnet. 

För några veckor sedan ställde jag in mig på att mammas dagar var räknade, snart skulle strålarna inte tränga igenom längre. Jag hade aldrig sett henne så svag och hjälplös. Den fysiska smärtan som cancern orsakar är fortfarande stundtals outhärdlig för henne och hon får starka smärtstillande opioider. Att som dotter stå vid sidan om och se hennes lidande, gör att jag bara önskar henne befrielse från smärtan. Det är inte värdigt mamma. Hon är så mycket mer, så mycket större. 

Mamma är ett spektrum av färger.

Jag kom till en punkt när jag kände att jag behövde säga: ”Mamma, det är ok om du vill dö, du behöver inte kämpa för min skull. Jag förstår om du inte orkar mer.”

Tre strålningsbehandlingar, två cytostatikabehandlingar och en avbruten på grund av kollaps. Fy fan vad cancern bryter ned en människa, cell för cell.

Jag skymtar färger, hon kämpar för sitt liv, för hon vill leva.

Mamma har gett mig konst och kristaller. Med sin färgstarka konst, som speglar hennes själ, har hon inspirerat mig till att uttrycka mig fritt. Hon har lärt mig att om jag är ärlig mot mig själv, och gör det jag brinner för, så ger livet tillbaka. Mammas favoritlåt är Bara få va mig själv med Laleh. När hon hör den hojtar hon ”Hööööj volyyymeeen!” och så sjunger hon med i refrängen med full röststyrka. Det är mamma och så har hon alltid varit – sig själv, som uttrycker det på sitt sätt.

Jag skymtar färger, för jag vill leva mitt liv som Yasmin, så som mamma har lärt mig.