Lila dimma

Kan det vara sant?! Att det plötsligt har gått drygt en månad sen mitt senaste inlägg?! Ibland kommer livet i vägen, men inte i vägen på ett negativt sätt, utan jag njuter av tillvaron, varje sekund… Jag lyssnar på Rockklassiker och just nu förgyller Jimi Hendrix stunden med Purple Haze. Vissa låtar slutar jag aldrig få gåshud av, A Whole Lotta Love med Led Zeppelin är en annan sådan låt… Lycka!
Efter att boken har kommit ut känner jag mig något uttömd på skrivandet. Jag har sakta börjat smälta tanken på att den finns, den är ute för alla att läsa! Jag har fått/får många mejl av människor som vill dela med sig av sina tankar och funderingar efter att ha läst den. Jag uppskattar det enormt. Vissa öppnar upp sig för mig med deras innersta. Ibland med mycket mörka och djupa känslor. Det är svårt att veta vad jag ska svara då jag inte ville säga något som kan påverka i fel riktning… men jag gör mitt bästa för att vägleda i rätt riktning…
Många frågar mig om när nästa bok kommer 🙂 känns smickrande! Men jag är inte en sådan diciplinerad författare som sätter mig vid ett visst klockslag för att bara skriva, om bara för att stirra mig blint på den blinkande markören för att ”tvinga” fram något… Nej, först måste en idé växa fram, sedan bearbetar jag idén i huvudet för att sedan få ned det på papper… Inspirationen måste komma till mig, låter kanske som en klysha, men så är det.

Här några vackra ord av Mr. Leonard Cohen som inspirerade mig till min bok. Boken är här, och det känns som ett mirakel 😉

I know she is coming
I know she will look
And that is the longing
And this is the book

— Mr. Leonard Cohen

Och slutligen ”Purple Haze” (Lila dimma) med Jimi Hendrix:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *