Till min ängel – mamma

I tisdags tog jag farväl av den viktigaste personen i mitt liv – mamma. Dessa var mina minnesord till mamma.

Lilla mamma, 

jag hyser gränslös beundran för dig. Det fanns många vägskäl i ditt liv, vägskäl som kunde ha dragit ned dig i fördärvet, men på ett eller annat sätt stod du alltid stadigt kvar. 

Du var ensamstående, jobbade ändå dag som natt, och utbildade dig på heltid. Trots svåra förhållanden rent ekonomiskt kämpade du för att jag skulle få uppfylla mina drömmar, till vilket pris som helst. Du lärde mig hur viktigt det är att arbeta hårt om jag ska förverkliga mina drömmar. 

Jag fick även ynnesten att resa mycket redan som barn, vilket väckte mitt intresse för andra länders kulturer och språk. 

Du skänkte mig världen. 

Din färgstarka personlighet, minnande om en kristalls prisma, speglades i ditt hjärtliga skratt. 

Din ogenerade, sarkastiska humor kunde både vara befriande och en aning besvärande, men man kunde aldrig låta bli att dra på munnen.

Med din öppenhet rev du barriärer mellan människor. Du hade förmågan att prata med alla du mötte. Du kunde gå fram till precis vem som helst och börja snacka, och din obändiga vilja gjorde dig förmögen att prata till dig det mesta. 

Du hade stort rättvisepatos. Du ingrep beslutsamt så fort någon for illa. Särskilt när barn behandlades illa, då ingrep du utan en sekunds tvekan. Du förde dina elevers talan och tog strider i rättegångar för dem. Insatserna du gjorde för dina elever, i skolan som i livet, var avgörande för deras framtid.

Du var enormt medkännande. Kanske många gånger för medkännande för ditt eget bästa. Du sög som en svamp åt dig andras problem och kunde ligga sömnlös om nätterna innan du löst dem. 

Men sådan var du, mamma –  du kände andra människors lidande och ville alltid hela dem. 

”Man ska inte gräva i det förgångna, utan se livet med kärlek och förlåtelse”, sa du, mamma. 

Förlåtelse var något som du kämpade med hela livet. Bara några dagar innan du gick bort sa du till mig: ”Allt handlar om förlåtelse, Yasmin”. 

Du lärde mig vilken medmänsklig styrka som ligger i förlåtelsen. Förmågan att förstå andra människor, att inte bara tolerera utan acceptera dem. Tycka om dem, ibland älska dem. Sådan var du, mamma. Så levde du.

Jag vill tro att du till slut somnade in med förlåtelse i ditt hjärta och att du nu dansar med änglarna och din syster Billan. 

Redan när jag var liten pratade du om skyddsänglar. I varje hörn i vårt hem hade vi en ängel. Det skänkte mig trygghet. 

När jag var mörkrädd bad vi änglabönen och du berättade att änglarna skyddade mig, så jag hade inget att vara rädd för.

Mamma, du skänkte mig livet två gånger – dels när jag föddes, dels när livet störtdök. Du gick bokstavligt talat genom eld och vatten för mig. För det är jag dig, med all kärlek, evigt tacksam. 

Och nu, i dag och i framtiden, genom livet, vet jag att du är min starkaste och främsta skyddsängel. 

Det går en ängel kring vårt hus, 

hon bär två förgyllda ljus, 

hon bär en bok uti sin hand, 

nu somnar vi i ängelns famn

Jag älskar dig, mamma. Nu och genom livet.

Med de avslutande orden ska vi lyssna till en av de låtar som du önskade. 

Den framförs av min nära vän Sandra på sång och Michael på piano. 

I will always love you

In my heart you remain

Whatever in life I do

Thanks to you will be the gain