Till minne av Pontus


”När Pontus blev påkörd den där nyårsnatten 2008, blev han så svårt skadad att han först dog! Han återupplivades av ambulanspersonalen på olycksplatsen och fördes snabbt till sjukhuset. Där fick Pontus familj besked om att hans skador var för svåra att klara av och att han inte skulle klara natten. Familjen fick dessutom höra av en läkare att det liv som väntade Pontus, om han mot förmodan skulle klara sig, var för svårt att leva. Han skulle bli totalförlamad, utan förmåga att ens kunna andas själv. Men mot alla odds överlevde alltså Pontus! Och han fick behålla det allra viktigaste – hjärnan. I första avsnittet av En andra chans säger han själv:
– Det är ju en gåva – jag fick behålla livet! Men gåvan är inte bara att jag fick behålla livet utan att jag fortfarande kan förmedla mig. Det är väl mitt uppdrag här i livet att jag nu ska förmedla de positiva tankarna.
/…/
Pontus hann själv se de första 3 avsnitten av En andra chans innan han gick bort den 21 maj 2011 efter att ha drabbats av en slempropp. Hans familj önskan är att delarna med Pontus i serien skulle sändas ändå. Och det är jag enormt tacksam för! Hans budskap förmedlar hopp, mod och styrka – och hans insikter om livet kan vi alla lära oss så mycket av.” – Producentens dagbok. Läs hela artikeln här

Jag blir rörd till tårar men samtidigt varm om hjärtat när jag såg Pontus i serien En andra chans på SVT1 igår, och hans starka livsvilja som bara lyser genom ögonen. Hans dröm var att träffa någon och bilda familj, men endast 24 år gammal dog han av en slempropp.
Jag hade respirator första månaden efter min olycka och därefter en kanyl kvar i halsen. Man var inte säker på om jag kunde andas själv med risk för slempropp då min ena lunga kollapsade hela tiden. Det var en extremt svår tid med många andnödsattacker och en oviss framtid om hur vida jag skulle kunna andas själv eller inte. Suga-ut-slem-metoden är jag mycket bekant med och kan då trots allt reagera på att Pontus dog av det! varför gick det inte att rädda honom? Det är grymt och orättvist – han fick en andra chans som togs ifrån honom.

Men som Pontus själv uttryckte det – jag fick ju behålla det viktigaste – hjärnan! Hjärnverksamheten höll också mig vid liv. Även om ens tankar kan dra ned en i fördärvet kan de också rädda en om man använder gåvan på rätt sätt. I Pontus fall har han fått dela med sig av sin fantastiska person som jag innerligt hoppas kommer inspirera många – att leva.

Jag kan tycka att vi andra fick en andra chans, men inte Pontus, hur krasst det än må låta. Däremot får vi nu ta del av hans livsvilja, humor och glädje, och ”förmedla de positiva tankarna” som Pontus själv sa.

Alla bör ta del av Pontus historia till minne av honom.

5 svar på “Till minne av Pontus”

  1. Ja vad säger man…orättvist, tragiskt…..Vilken bra serie som berör. Du skulle ha varit som gjuten i programmet!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *